,

Batman vs Spiderman

Lite rekreation och återhämtning i Östersund, klättring på en av de många lederna på Frösön. Vi kan nog inte flyga som ”Superman” eller klättra lika bra som ”Spiderman”, förutom i ett moment: nedför. Till backen kan man komma snabbt, men helst vill man ha en säker nedfärd! 😉 Däremot så klättrade vi på rejält! Vem vet, det kanske blir en ny biosuccé framöver: Batman vs Superman – In The Mountains Of Jämtland

Första klätterpasset för mig och det var riktigt roligt, även fast fingrarna tappade känseln efter ett tag. Det blev rejält kallt mot den kalla bergsväggen så det kanske behövs några grader till innan det går bättre att klättra ute.  Jag konstaterar en sak, huvudet säger att man klättrat 50 meter när man i själva verket har nått 10 meter. Kanske lite höjdskräck, eller ovan, men det gick!

Det behövs nog några pass innan man testar på friklättring (2 min 10 sek) ->

 

, ,

Stryktipsrad kan sammanfatta säsongen: 2-1-1-2-1-1-2-1-1

Säsongen går mot sitt slut och det blir en del utvärderingar framöver. En snabb tillbakablick visar att samtliga resultat från mina SWE-cup och SM-tävlingar under året är följande:

2:a (SM) 1:a (SM) 1:a (SM) 2:a (SWE-cup) 1:a (SWE-cup) 1:a (SWE-cup) 2:a (SWE-cup) 1:a (SWE-cup) 1:a (SWE-cup)

Hyfsat stabilt. Stryktipsrad från Tho-be Arwidzen (se filmen längre ner). Tråkigt att missa de sista SM-tävlingarna på grund av sjukdom (sprint, jaktstart, stafett). I tillägg blev årets bästa placering i världscupen 4:a och även på EM i Tyumen blev det en 4:e plats som bäst. Inte långt från internationella medaljer, men årets metall får den här gången komma från årets SM-tävlingar.

Hösten och första delen av vintern började bra, men sen blev jag mest sjuk. Sammanfattningsvis många förkylningar och sjukdagar under året, långt ifrån optimalt :/ Tråkigt att inte kunna träna kontinuerligt under vintern för att kunna hålla kvar höstformen.

Tho-be Arwidzen i Tyumen

,

Fotboll i Östersund, ÖFK mot AIK i Allsvenskan

Åter på banan och eventuellt blir det tävling under helgen. Inte helt klart än eftersom förkylningen drog ut på tiden, men nu kan jag äntligen börja röra på mig igen. Ändå så innebär den här månaden återhämtning och mindre träning, det är skönt att få vila lite innan veckor med 30-timmar fysik aktivitet fyller schemat.

Igår fanns det tid att titta på fotboll nere på arenan, Allsvenskan i Östersund! ÖFK mötte AIK i den första hemmamatchen i Allsvenskan, stort att ÖFK har nått så långt. Jag fanns i hemmaklacken och tittade från uppvärmningen, såg några imponerande prestationer redan där från spelare i båda lagen. Resultatet blev 0-2, inget mål för ÖFK den här gången, även om de blixtrade till och var nära ett par gånger!

Det var riktigt roligt att se Allsvenskan i Östersund, mer kommer det att bli! Men några tankar som slog mig under gårdagens match… ->

 

Det mest komiska måste varit att styrande ”Fans” i klacken där jag stod, tyckte att alla sjöng för dåligt! ÖFK på hemmaplan ska självklart känna ett fenomenalt stöd, precis som jag gör när världscupen i skidskytte går i Östersund! Jag tyckte att det var långt ifrån dåligt drag på arenan, till och med rekordpublik på plats! Kanske var det innehållet i ”Fansens” (våra?!) så kallade hatsånger som gjorde att de flesta inte orkade sjunga med under 90 minuter, eller ens ta en ton under hela matchen.

Elitidrottare som jag är, så tror jag knappast att ÖFK-spelarna (de spelar med en snöflinga på bröstet, i formen av ett hjärta), blir hjälpta eller inspirerande med att få höra ”Fansen” sjunga om ”Solnatattare”, ”Hata-AIK”, ”Råttorna” eller i kör skrika ”sopa” och ”hora”.

 

Lite ”komiskt” (snarare tragiskt) att ledande ”Fans” i klacken sedan tycker att alla sjunger för lite! Kanske har jag fel, men det verkar behövas en föreläsning i hur motivation på elitidrottsnivå fungerar. Framförallt då flera i den styrande ”idrottsfans”-klacken verkade vara barn.

För det första så är jag övertygad om att ÖFK-spelarna inte blev så mycket hjälpta av allt som förmedlades av ”ÖFK-klacken” där jag stod.

För det andra så är jag övertygad om att AIK-spelarna inte brydde sig, snarare växte, av att få höra skällsord mot sig.

För det tredje så är jag övertygad om att fler personer i klacken sjunger med om textinnehållet avspeglar mer relevanta/idrottsliga saker som kan stärka och lyfta ÖFK-spelarna till seger.

Jag vet inte/hörde inte om alla ÖFK-Fans på hela arenan promotades till att sjunga/skrika samma saker eller om det endast var min sektion! Kanske fanns det en annan tanke med att få flera tusen på arenan att sjunga om ”Solnatattare” och ”Hata-AIK”? Kanske skapa irritation hos AIK-klacken, vem vet.

Jag återkommer säkert till arenan för att se elitfotboll på nära håll, riktigt bra underhållning! Men gemensamt sjunga texter om tattare, råttor eller hat för att visa stöd till ÖFK-spelarna, för att lyfta dem till seger, nja, det står jag över! Även om jag får höra att ”jag” (vi övriga på sektionen) sjunger för lite. Men det kanske fungerar så i fotbollens värld. Även i lilla Östersund. I Vinterstaden. Där hemmaspelarna kämpar med ett hjärta på bröstet.

*Edit 2016-04-26: Östersund går som tåget i Allsvenskan, ända in i kaklet, nu kör vi!!! http://www.ostersundsfk.se/2016/04/oppet-brev-till-vara-supportrar/*

,

Sjuksängen istället för skidskytte SM i Sollefteå

Tråkigt att inte kunna vara med på SM, jag fick slänga in handduken i mitten av veckan. Ändå låg beslutet långt inne och det mesta var packat, mina föräldrar kom också upp för att vara supportrar ifall jag nu kunde åka iväg. Men jag kände under onsdagskvällen att det inte skulle gå, ont i halsen och förkyld som också blev lite värre under torsdagen. Jag missar sprint, jaktstart och stafett.

Simon som jag skulle åka stafett med är också sjuk, så den tävlingen hade nog ändå inte blivit av, men sprinten och jaktstarten hade nog blivit fina tävlingar! Det verkar vara ett gäng som är förkylda och missar SM, så ensam är jag inte, vi får kurera oss. Sjukdomar och skador är extra tråkigt, speciellt om det går ut över tävlingar. Igår behövde jag börja med antibiotika också, ingen bra hals men förhoppningsvis blir allt bra om några dagar.

 

Under tiden tittar jag ner på mina tidigare SM-medaljer som jag hittade i ett skåp.. Det hade varit roligt att utöka samlingen, men det får jag försöka med under nästa SM-tävling. Det senaste guldet är från årets SM masstart, så jag får tänka tillbaka till den tävlingen istället för på dagens förkylning.