Idrefjäll bjuder på bra skidåkning & dåliga skott som ryggspärr eller nackskott

Första dagarna har gått bra och bjudit på fina träningspass, både med och utan gevär. Ibland har det blåst en hel del på stadion som gör skyttet riktigt svårt. Det blir stor skillnad i skyttetekniken, framförallt när högre puls läggs på skyttet.

Under det första träningspasset var det mindre vind och resulterade i 99 av 100 träff för mig, totalt +95 % efter halva lägrets alla kombinationspass. Knappt godkänt för mig, träningsmässigt, med tanke på lätt ingång till vall och känslan i skyttet. För mig är träff egentligen inget att sträva efter under varje träningspass, jag tycker att det ger betydligt mer att dela upp allt, men självklart är den desto viktigare på tävling!

Skidåkningen fungerar också teknikmässigt bättre än tidigare och jag tror på mer efter man börjat köra fler träningspass med maxfart.

Fredrik Lindström & Sebastian Samuelsson sprintar!

..Ett riktigt dåligt skott blev däremot till under tisdagens eftermiddagspass 15 x 900 m tävling, stakning/benskate/stakning. Nämligen ett ryggskott som var riktigt illa, troligen träffade en disk i ryggen en nerv som gjorde att musklerna runt omkring krampade ihop. Ståendes i spåret undrade man varför det heter nackspärr och ryggskott när det kanske borde vara nackskott. Omöjligt att röra sig, men med bärhjälp och fyrhjuling lyckades jag komma till stugan. Milt sagt så kändes det. Men tack för bärhjälpen och de som hjälpte in mig

Under onsdagen kunde jag knappt gå. Lite skidor på torsdag och i går fredag blev det 2:30 timmar fristil + styrka. Bra rehab.

Kommande dagar blir det bara lugna pass så det påverkar inte så mycket, förutom att några av de närmsta tänkta intervallpassen går bort. En kunskap rikare och snart en starkare bål.