Jag åkte ner och körde Stockholm Halvmarathon i lördags efter några hårda träningsveckor. Redan efter halva sträckan kände jag att tempot inte skulle hålla och slog ner på farten, så då var det bara att ta sig i mål med hyfsat kliv. Det blev slitsamt efter banan och till och med lite kramp trots ganska bra temperatur (ca 20 grader). Två lugnare dagar innan tävlingen kanske inte var räckte för ett bra tempo, benen kändes lite stela innan start men tänkte att det skulle gå bra ändå. Jag hade ungefär strax under 37 min efter första milen och i mål 1:22. 6 min från förra årets pers på Stockholm Marathon.

Uppvärmningen är lite svår att göra när det är så mycket folk. Så det blev en chockstart som syns nedan på pulsfilen. Bra puls trots mycket träning i kroppen, men slitsamt var det, milt sagt.

Gult fält är intervallfart, det röda är maxfart. Så det nya är att hålla ”vitt-tempo”, ny maxpuls på halvmaran.